Smultronmeliss

Människan tycker om ordning och reda. Hur ofta har man inte hört talas om den "slutna cirkeln" eller det fulländade penseldraget hos den mödansvärda tavlan?

Följande undring har säkert yttrats tidigare av mig; hur kommer det sig att det är så mycket angenämare att påbörja ett arbete än att avsluta det?

HT-10 är en fräsch och frisk start för mången skolfolk. Bloggerskorna på Smultronmeliss har vuxit till sig under sommaren (det vågar jag faktiskt påstå) och är nu redo för ännu ett år på prestigefyllda (inte!) Brännkyrka. Frågan om i huruvida hög grad Smultronmeliss kommer välsignas med nya inlägg eller inte är jag fel person att luska i.

Nofa: -...Men vad åt ni på dagis, då?

Tvilling 2: - Bajs. HAHAHA!

Nofa: -.-

"Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen."

"Jag skulle aldrig avsluta arbetet med en målning om jag visste att den inte var fullbordad, oavsett vem som ska ha den. Det är inte så jag arbetar".

Integration is the illusion of inclusion.

- Amal

Det är tidig vardagsmorgon. Jag står apatiskt i badrummet och borstar tänderna när Khawlah dyker upp i tamburen (nej, jag stänger inte toalettdörren då jag finner det totalt onödigt) och börjar plocka med sina ytterskor.

"Oj, ska du redan gå?".

Jag möts av tystnad. Äh, det är ju Khawlah vi pratar om, hon svarar väl endast om det passar henne.

Jag funderar på dagen som komma skall och sköljer munnen grundligt innan jag återvänder till mitt sovrum. Halvvägs in blir jag varse om att jag är halvnaken och styr således kosan mot fönstret för att dra igen persiennerna. Det var en himla solig morgon hinner jag tänka innan jag vänder huvudet en aning åt höger. Synen som möter mig får mig att hoppa flera meter upp och gallskrika som en besatt.

Khawlah ligger där, raklång, med händerna knäppta över bröstet med en tom, stirrande blick.

Ett lik. Det är min första tanke innan jag landar på sängen som av en försynens skickelse står bakom mig. 

Jag pustar långsamt ut samtidigt som Khawlah frågar hur det är fatt med mig.

Ya ilahi på melodin Halleluja. Underbarare får man leta efter!

Btw, hur lägger man upp en video på en blogg som heter smultronmeliss?

Man är genom att bara vara. - Nofa och Khawlah (yttrade på pricken tre ord var)

"Ja, det var ju ett tag sedan".

Nej! Ingen kommentar om hur länge sedan det var någon av oss bloggade. Men genom att skriva det här så kommenterar man ju visst det. Och genom att påpeka det så bekräftar man vår bristande kompetens då det kommer till att hålla en blogg vid liv. MEN, det är ju ytterst få personer i världen som lyckas med det. Efter allt. Min slutsats är att vi alla kan glädjas IFALL det nu råkar droppa in ett inlägg, men att vi aldrig ska misströsta om det inte gör det.

Lev i fred!

I tider då bloggen har sett sina bättre dar sitter även jag här och väntar på bättre tider. Är det någonting som jag från djupet av mitt hjärta avskyr så är det känslan att vara maktlös. En känsla jag har i överflöd av i skrivandets stund.

Min kära Malin Thorsell undrade vad det har blivit av oss. Bekymrad var hon över att det gått så lång tid sedan senast uppvisna livstecken från vår sida. Jag kan däremot med glädje förkunna att Thorsell har en egen blogg, men med tanke på att jag inte har den blekaste om hur man hänvisar till den annat än genom att nämna namnet på den så gör jag det härmed: wwww.inloveanddeath.blogg.se Malin är en sprallig tjej som inte förändrats ett dugg sedan hon anlände till Nvb2 i augusti förra året. Malin är ursprungligen Bålstabo (nåväl, hon är inte född där, men har tillbringat en stor del av sin tid där.) Film är Malins stora passion, men hon håller även på att välja väg i livet, vilket jag tycker är ytterst intressant! Mer om henne på hennes inspirerande blogg.