Smultronmeliss

Som min kära vän Nofa säger:Spontanitet är bra! och jag kan inget annat än hålla med henne. Spontanitet behövs verkligen och är ett användbart verktyg när man känner att man har fastnat i ett gammalt mönster och vill frigöra sig lite. Absolut. Men ibland så kan det bli lite för mycket av det goda. För man kan ju inte bara njuta av det goda hela tiden utan att bli mätt någon gång...eller? Jag kan ta mig själv som ett exempel.

Vår kära fysiklärare/matematiklärare/mentor/alltmöjligt har varit borta i ca två veckor från skolan nu. Alla vi i klassen befinner sig fortfarande i chocktilstånd. Varför? Jo för att under dessa år som har passerat och som vi har haft Ha**d, har han aldrig, och jag säger ALDRIG, varit sjukanmäld från skolan. Vem vet, rekordet kanske sträcker sig längre än så, långt innan vi kom men hursom det jag vill komma fram till är att vi alla blev vilda. Vi blev helt enkelt för spontana och slöa. Vi struntade i att plugga till fysikprovet vi skulle ha den första veckan och vi struntade i att plugga på matteprovet som vi skulle ha veckan därpå. Vi lyssnade inte heller på vikarien som -apropå ingeting- likna Bert (ni vet från böckerna/filmerna/serierna?).
Detta har som vi alla kände på oss långt innan, slagit tillbaka på oss. Riktigt hårt.

Jag tror nog att alla hade en känsla i magen att vi kommer få bita i det mycket sura men ack så saftiga äpplet. Nu när vi kommer tillbaka på Ha**ds tredje sjuka vecka så väntar tre prov: matte, fysik och kemi.  Och frågan man ställer sig nu är- Vilken ska man börja plugga till?

Nofa och våran kompis Victoria

Noor en vacker vårdag!

Noor, Helin och Jag!

 

 

 

 

Jag kan inte laga mat. Jag tänkte tillreda lite tilltugg tidigare ikväll. Det upphörde med att jag satt där vid matbordet, fullständigt spyfärdig och krampaktigt kämpandes emot mina egna kväljningar så gott det gick.

Då jag ägnar mig åt tråkiga saker, såsom matlagning är jag totalt inkapabel att framkalla ett uns av tålamod. Jag är annars också väldigt otålig av mig, men det är något visst med att laga mat. Jag sätter allting på spisen och rusar in på mitt rum. Då jag återvänder till köket – efter en på tok för lång paus – finner jag att maten är en hårsmån ifrån sotsvart vidbrändhet. Detta sker i fall då jag har en trogen tillpassare som gastar varningens ord om att det osar bränt. Denna kväll hade jag endast mig själv som vakt. Och det slutade ju som det gjorde.

Nu när jag ändå är i farten kan jag väl även uttrycka hur jädrans trött jag är på barn. Glin. Telningar. Småttingar. Ympkvistar. Snorvalpar. Ickekärt barn har många namn. Kategorin där alla som ännu ej fyllt 12 år ryms. Visserligen har vi även de hormonstinna tonåringarna som skall handskas med, de som vi kan finna mellan 12-18 år. Men eftersom jag själv räknas dit, i 0,2500 år till, undertrycker jag alla elakheter som kan sägas om dem.

Jag klandrar inte alls mig själv för att känna såhär gentemot vår yngsta del av mänskligheten. Jag har fem småsyskon, varav fyra är under fem år. Naturligtvis är även jag lillasyster till ett flertal, men eftersom jag inte bor med dem kan jag inte heller förvänta mig att jag irriterar dem med mitt sätt.

Det finns många faktorer som bidrar till att jag känner såhär, dock så tror jag att den största ligger i att jag är så himla spänd och orolig och förfäras lätt över vad en 2-åring kan ta sig för.

Ett litet avvikande från "Brasilienresan". Min pojkvän visade den här videon för mig och det finns inte mycket mer att säga än att den stämmer sååååååå bra in på mig.

Tunnelbanan är alltid en rolig plats att tjuvlyssna på. Vad ska man annars underhålla sig med liksom? Iallafall, när jag var på väg hem idag så var det ett par killar i 13 års åldern som prata om tjejer. Snacka om att de var helt nojiga. Den ena av killarna hade ett litet problem och visste inte hurvida han skulle skicka ett hjärta tillbaka till tjejen han smsa med eller inte eftersom att han ville inte vara den som gjorde det först. Med andra ord var han nog lite blyg och försökte vara lite tuff stackaren. De stod och tjata om att skicka det där hjärtat i ca 10 stationer(!) kanske sedan kom de in på andra grejer.

Efter att de löste "hjärt-problemet" så dök ett annat problem upp, nämligen bio. Killarna skulle alla gå på bio på fredag med de tjejer som de är intresserade av. Problemet var bara att de inte visste vilken film de skulle välja. Och de ville definitivt INTE se snabba cash medans tjejerna ville. Stackars små pojkar....what to do? Tyckte synd om dem.

Mon dieu! hitta en gammal artikel som jag skrev i ettan på svenskan. Den kommer att se mobbad ut här på bloggen men det gör inget och bry er inte om grammatiken eller något annat onödigt.





"Agent med rätt att verka"

Den 11 september, Usama Bin Laden tar på sig ansvaret för terrordåden i USA och säger sig göra det i Islams namn. Flera muslimer blir stämplade som terrorister och tusentals blir kränkta varje dag för sin religion. Hur ligger det till egentligen. Är Islam en fredlig religion eller inte? Jag bestämmer mig för att möta upp Nofa Malla Mohamed, en Fredsagent som kan besvara dessa frågor.

 

Vid en första anblick kan man tro att Nofa är en tystlåten och tillbakadragen tjej. Hon bär dessutom heltäckande kläder från topp till tå med en matchande slöja. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att hon inte själv har bestämt det här utan att hon är ”förtryckt”.

- De flesta kan tro att jag är en robot som styrs av andra, att jag inte kan tänka själv säger Nofa och ler lite.  Det har även hänt att man tror att jag går runt med bomber i min ryggsäck. Men hon tar det hela med en nypa salt.

Hon berättar även att dagligen får hon eller några av hennes kompisar höra små kommentarer om deras slöja eller kläder.

- Det är synd att se att vi inte har kommit längre än så här. Man tror ju att folk vid det här laget ska acceptera en oavsett religion eller klädsel men ack så fel man kan ha säger hon och rättar till sjalen.

 

Medans vi väntar på våra bakelser berättar hon vad Islam går ut på, nämligen fred. Enligt henne finns det inga som helst belägg i Koranen för terrorism. - Det enda gångerna man får använda våld är i självförsvar påpekar hon bestämt.  Men tyvärr finns det ju sådana personer som gör fel tillägger hon och upprepar flera gånger att det är viktigt att skilja på religionen Islam och de som utövar den dvs muslimerna.

- Det säger ju sig självt liksom. Att någon på ett våldsamt sätt skulle inkräkta i ett land och dessutom döda stora skaror av människor, detta beteende kan inte rättfärdigas på något sätt påpekar hon. Speciellt inte om det görs i någon religions namn.

 

Skapa dialoger.
Just nu är Nofa delaktig i ett projekt som heter Fredsagenterna vars syfte är att informera och upplysa om Islam och på så sätt kunna skapa dialoger.

- Vi vill få bort det här ”vi och  dem ” tänkandet. En annan viktigt grej för Fredsagenterna är att kunna förebygga och motverka fördomar. Det är inte ovanligt för Nofa  att höra att muslimska kvinnor är  förtrycka och att de inte har en egen vilja.

-De flesta har även en bild av att hedersmord är lika med Islam, och man undrar ju varifrån de har fått den bilden säger hon. Nofa tycker att boven i dramat är media.

- Dag in dag ut rapporterar de om olika slags händelser samtidigt som de använder orden Islam eller muslimer i  fastän det inte har något med saken att göra. Det spär bara ännu mer fördomar. En viktigt sak som Nofa pratar om och vill belysa är att en av Islams grundprinciper är att tro ska komma naturligt och att tvång absolut inte får förekomma vare sig det gäller sjalen eller äktenskapet.

– När jag säger det till andra männsikor blir de helt paffa. Tänk att en sådan liten mening kan spräcka hål på så många fördomar! säger hon med ett leende. Vi avrundar samtalet och Nofa berättar att hon är på väg till sin diplomeringscermoni där hon ska få mottaga ett diplom av självaste handelsministern Ewa Björling.

– Jag blir en agent, med rätt att verka tilläger hon med ett skratt och ger sig iväg mot en förhoppningsvis ljusare framtid

 

 

Amal Jama

Onsdag 17/6 2009 Tid B: 11.37 Tid S: 16.37

Jag täntke skriva lite om ett begrepp, ett begrepp som har varit och fortfarande är aktuellt i många människors vardag, nämligen Integration.

Integration för mig är ett sorts ideal som de flesta försöker eftersträva, inte minst här i Sverige.
Ett ideal som innebär att det ska finnas samförstånd och respekt  människor emellan. Man ska kunna känna delaktighet i samhället och kunna kommunicera naturligt med varandra oavsett etnisk och social bakgrund. Kort sagt, integration ska vara ömsesidigt och komma från båda hållen.

 

Men nu på senare tid så har detta begrepp blivit omdiskuterat, hurvida integration är ifall en invandrarfamilj flyttar till en ort med bara etniska svenskar och ska anpassa sig efter dem. Det idag kan av många ses som integration. Men hur kan det vara integration ifall man bara umgås med svenskar, blir det då inte segregation istället då?
Det är här som vissa har en tendens till att blanda ihop begreppen eftersom att de anser att man ska ta seden dit man kommer och anpassa sig till det svenska samhället. Men när det går så långt så blir det något helt annat, nämligen assimilation. Assimilation är motsatsen till integration och innebär att invandrare så fort som möjligt ska ge upp sin kulturidentitet och på så sätt bli som övriga medborgare i landet t ex när det gäller arbete, boende, språk, seder  och kultur etc.

 

Detta begrepp (assimilation) blir allt mer normaliserat eftersom att politiker själva använder det i sin vardag.    När de pratar om integrationspolitiken har de en tendens till att oftast prata om invandrare. T ex ”Invandrare ska göra si, de ska göra så”. Då märker man att de undermedvetet tänker på att bara invandrarna ska anpassa sig efte samhället och att de är de som är grundproblemet. Detta för oss då tillbaka till begreppet assimilation och inte integration som de egentligen försöker eftersträva.  Är det inte konstigt? De förespråkar något som inte de själva vet vad det innebär.

En ganska logisk(?) föklaring som jag hitta på internet var att partierna är rädda för att få väljare emot sig ifall de belyser inte bara invandrarnas men även de infödda svenskarnas problem i denna fråga. Så kan det ju också vara...men vad hände med ärlighet och förnuft?

 

Politiker försöker hamna här

men slutar upp här

 

 

 

 

När jag satt på bussen på väg hem från skolan en dag, fick jag syn på ett viktigt meddelande från polisen. Snuten hade lämnat ett meddelande i form av reklam på bussens fönster, och jag kände direkt att jag, Amal, Jasmine och Nofa var polisens målgrupp. Meddelandet löd "Om du tror (Jag:Va? Vem? Jag? - Ja, du din dumma jävel) att familjen kan bestämma om du får bli kär, (Jag: kär? nej, aldrig..haraam) att det är normalt att bli inlåst (Jag: Vadå, är jag onormal igen?) efter skolan och att man får finna sig i att bli bortgift (Jag: Hehe, snart på sommaren) mot sin vilja...
...Ska du (Jag: det heter ni, om man är fler än en) absolut komma till oss" (Jag: äntligen får jag se hur ert hem ser ut, men jag förväntar mig att ni är lite trevligare än vad ni är när ni är hemma hos oss).

That's right, bortgifta blir vi alla inom en kort period. Vi alla når åldern 18 vid sommaren (polisen, observera att våra familjer faktiskt följer den svenska lagen) därför är Jasmine bortlovad till en pakistansk läkare som bor i Ungern (oj,oj Jasmine fick en man med ett rött pass), Nofa är bortlovad till hennes kusin i Kurdistan (ni hittar inte landet på kartan), Amal är bortlovad till en somaliskrebell i Somalia (ni vet någon av de som brukar sitta i en lastbil och håller i en massa automatvapen, vet inte vem av de som är hennes blivande,men kolla upp han som heter Abdullahi) och jag är antingen bortlovad till grannens kamel i Marocko eller grannens alkoholiserade son i Finland. Vilket dilemma för mig, båda är egentligen haraam att gifta sig med. Vad tycker ni att jag ska göra? 

Undra varför det är så svårt och ploga vägarna? Det är inte första gången man ser snö direkt men ändå så är det samma visa om och om igen. Bussarna, pendeltågen och tunnelbanan blir kraftigt försenade och det råder allmänt kaos pga av detta fina vita täcke som infinner sig så fridullt på marken. När jag försökte ta mig till busshållsplatsen idag vadade man genom en meter snö och låt mig tillägga att hela vägen(ca 1 km) är en uppförsbacke. Det var en riktig workout I'm telling you!

Jag försökte verkligen knäppa ett par bilder på oss idag. Var riktigt svårt att få ett par där alla var nöjda. Jag lyckades inte alls, vid närmare eftertanke. Men jag ska göra ett nytt försök. Vågar ej publicera bilder på de andra bloggerskorna, då jag riskerar att hamna i kant med dem. 

Ibland så bara älskar man facebook. Speciellt när man ser en del grupper som är för roliga. Man känner igen sig så mycket hahaha. Här nedan kan du se ett par stycken.

• Alla vi som hatar underskåp

• Ta inte bort Playahead - Nu kommer alla fjortisar till facebook!
  
  
• Jag hade en gång ett liv...Sen sa någon jävel åt mig att skaffa facebook!
  
  
• Vi som läser smset, trycker på "svara" och sen har vi glömt vad det stod.
  
  
• remember when we.... HAHAHAHAHAHHAHAHAH. wait... you werent there..

Tisdag 16/6 2009 Tid B: 21.40 Tid S: 02.40

"Sitter i sängen igen. Den här dagen har varit konstig. Har varit ledsen hela dagen, gråtit flera gånger och även hållit mig från att gråta ett fåtal gånger. Jag kan inte riktigt lokalisera källan till "sorgen", gråten & ledsamheten. Först trodde jag det var av saknad efter Farhan. Nu har jag kommit fram till att det är energierna och någon slags andlig utrensning som kroppen har satt igång. De andliga guiderna/läkarna har börjat jobba på mig. Alla här säger att det är helt normalt, att man kan få väldiga humörsvängningar.

Jag har även känt mig illa till mods över allt som man måste göra, alla regler och liknande. Då syftar jag på sådant man måste göra efter sin andliga operation (d.v.s. då andarna operar en osynligt), så som avhålla sig från peppar, sexuella energier och att anstränga sig. Man får ej anstränga sig eller ha sex med någon eller sig själv 40 dagar efter behandlingen. Jag har träningsläger som känns så oerhört viktigt för mig, och jag MÅSTE vara med. En tjej som är guide här sa dock att jag bara ska känna in hur det känns och sedan efter det se om jag kan träna. För träningslägret är om en månad. Det här med sexet känns också lite jobbigt, jag kommer ju typ bli mer upphetsad av att inte få ha det. Och jag längtar redan nu efter att få kyssa och gosa med Farhan. Mamma tror att de som är starka (som jag och hon) kommer klara sig bra och kommer inte behöva undanhålla oss detta så mycket och så pass länge. Jag hoppas också det. Det känns inte fullt så jobbigt som det gjorde imorse och under  dagen! Jag får ta allt som det kommer helt enkelt, jag behöver aldrig göra något jag inte vill (även när det gäller pepparn) =)<3

Idag har vi köpt mycket kristaller och välsignade armband här.

Jag orkar inte fundera just nu så mycket, inte skriva heller.

Är iaf stolt, för idag har jag använt mig ännu mer av spanska, och gjort mig förstådd.

Idag besökte jag "Casan" (Casa de dom Inacio) för första gången. Börja gråta under en kort test-meditation. 
Jag fick även kristallbehandling idag, kristallbad heter det. Då ligger man på en bädd med kristaller över sig som träffar de olika chakrapunkterna. Jag mådde lite illa när jag gjorde det (det vara i 20 min, men det kändes så kort att jag och mamma tvivlar) och det kändes som någon drog i duken de lagt över mina ögon. Just då trodde jag det var en andlig guide (entetet) men efteråt fundera jag på om det var jag som omedvetet vridit på huvudet så duken glidit av lite, eller om ansiktsmusklerna ryckte så den flytta sig. För jag spände kroppen ganska mycket kändes det som, samtidigt som den kändes avslappnad. Allt gick runt i huvudet iaf, och man är inte säker på något här.

Ska sova nu, Tid B: 22.08 Tid S: 03.08

Pussar Jasmine"


Chakrasystemet


Människor på väg till "Casan"


Inne på "Casans" område

"Samlingsrummet", närmare förklaring kommer senare, samt  triangel som man bad mot.


Utsikten från "Casan"

Jag inne på "Casans" område.. ska börja meditera 


Mer bilder från den långa gatan vi bodde på   


Mamma behövde sin dagliga kokosnöt                     

Brasiliens "tavlor" var målade direkt på väggen         



Jag som är entusiastisk över de små blommarna till höger...